storyaboutjustin.blogg.se

(OBS! Jag vet inte riktigt hur detta går till men jag tror det är något sådant här)

Nästa dag så åker vi in till sjukhuset och pratar med en läkare. Justin sitter hela tiden och håller min hand och tittar på läkare med frågande ögon. Han fattar nog inte ett shit eftersom läkaren både pratar svenska och andvänder alla de där jobbiga orden som bara läkare andvänder.  Han säger att han ska skriva ut tabletter som jag ska ta varje dag i 2 veckor och sedan ska jag komma på ett återbesök för att se att allt är okej. När han berättar hur själva barnet kommer ut blir jag lite illamående. Sedan ger han mig en lapp som är beviset för medicineringen som jag ska visa upp på apoteket. Vi tackar för oss och lämnar rummet.

-           Are you okey? Frågar Justin när vi börjat gå längs de kala korridorerna ut mot utgången.

-          Yeah, just a little shooked, säger jag och ler mot honom.

-          What did he say?

-          How the abortion is going too happened. We are going to the dispensary to get the pills.

Han nickar och vi börjar gå mot bilen och hoppar in. Jag sätter mig bakom ratten och vi åker mot närmsta apotek.  

 (Den här bilden har egentligen inget med detta att göra men jag ville ha en bild här...) 

-          Det verkar som om det har gått jättebra det här, säger hon och ler.

-          Vad skönt att höra! Säger jag lättat.

-          Då var det avklarat men vi skulle vilja att du kommer tillbaka om 1 halv år och gör en rutin undersökning.

-          Okej, säger jag och hoppar ner från britsen.

-          Tack, säger hon och sträcker fram sin hand.

-          Tack, säger jag och skakar den.

Sen när jag kommer ut så sitter Justin där på en av bänkarna utan för rummet.

-          How was it going? Frågar han medan han ställer sig upp.

-          It was really good, säger jag och kramar honom.

-          I´ve got a suprise for you, viskar han hemligtsfult i mitt öra.

-          Lucky you I like surprisers, säger jag och skrattar.

Han tar min hand och leder mig ut till bilen.

-          Cover your eys with this, säger han och ger mig en halsduk. Jag gör som han säger och knyter den över ögonen. Han startar bilen och vi kör iväg under tystnad.

-          You, I really have to call Harry, he has been wondring about this.

-          Okay, give me your phone so I can call him up, säger han och jag ger honom min telefon.

Sedan ger han den till mig och jag för in den under halsduken så att jag kan prata.

-          It´s Harry, säger han på sin under bara brittiska dialekt.

-          Hey Harry, It´s Amanda

-          Oh darling, how is it? Frågar han och jag kan inte låta bli att fnissa lite.

-          It´s really good but I miss you, säger jag.

-          Good to here. I miss you to, säger han.

-          Maybe we can come visit you in London on our way home to LA, säger jag glatt.

-          That would be awesome, säger han.

-          Amanda you have to quit now we are almost there, säger Justin.

-          You Harry I have to go but I call you about the plans, säger jag.

-          Okay bye, säger han och lägger på.

Justin stannar bilen och kommer runt för att öppna dörren åt mig. Han tar tag om min midja och leder mig framåt. Jag känner att det blåser och mitt hår flyger runt mitt huvud som en gloria. Efter en stund stannar han och knyter upp halsduken. Ljuset bländar mig men sen ser jag att vi står på det lilla berget strax bredvid Öresundsbron och blickar ut över havet.

-          How did you find this place? Frågar jag.

-          I asked your sister were your favorite place were, säger han och ler.

-          You are just so… jag finner inga ord allting fastnar liksom i halsen och mitt hjärta slår i 110, jag är så nervös. Det är som om det här var den första gången jag träffade honom.

-          I took you here because I had a really important thing to ask you. I can still remember when I saw you for the first time, it was like you were the only girl in the audience. I thought that I never would see you again. But here you stand now in front of my eyes and just smile that wonderful smile with those amazing lips, säger han och kommer lite närmare mig och lägger sina händer runt min midja, I can´t put words on what I feel when I am with you, so therefore I have to ask you, han sätter sig ner på knä och jag tror att jag är på väg att svimma.

-          Amanda Lind, do you wanna marry me? 

Och Jaa... Där var novellen slut... Jag gillar öppna slut så ni får själva tänka ut hur ni vill att det ska gå och om hon svarar ja... Kanske kommer det en fortsättning! Men just nu håller jag på med en novell, mer om det kmr! 

TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR ATT NI HAR LÄST DEN!!! Hur konstig och dålig den än blev på vissa ställen, kram!

//Lisa