storyaboutjustin.blogg.se

När klockan ringer 06:45 har jag redan varit vaken i en kvart. Jag sträcker mig efter telefonen. "Upp och hoppa det är Justin idag” läser jag på displayen, inte för att jag skulle glömma det.  Jag går upp och drar på mig min tröja med Justin på och ett par Bieber lila shorts. Jag går fram till köket, eller ja det är ju mer en del av mitt lilla rum än ett kök. Jag tar fram filen ur kylskåpet och dukar fram på mitt lilla bord som står under fönstret som löper ut mot gatan. Det är ganska spännande att sitta och titta ut över alla människor som stressar runt där på gatan tre våningar ner. När jag ätit klart så går jag in i badrummet och borstar genom håret och samlar ihop det i en tofs. Sminkar mig och tar på mig jackan, nappar åt mig väskan och går ner till bussen. Åker 6 stationer innan jag är framme vid skolan.

Skoldagen går ovanligt långsamt men när vår samhällskunskaps lärare äntligen släpper oss två minuter försent så är den äntligen över! Jag ska möta Becca utanför hennes klassrum två våningar ner och jag små springer ner för de kala korridorerna ner till hennes klassrum.  Sen tar vi bussen till Globen. 
     Vi lyckas få plats vid ett bord längst inne vid fönstret inne på Mc Donalds. Båda ä jättespända och vi lyckas knappt få i oss någoting av våra hamburgare. Sen går vi ut och följer strömmen mot ingångarna, klockan är bara tre och man blir inte insläppt förrän klockan 17. Så vi ställer oss i kön till ingången.

När konserten är slut så börjar vi genast prata med våra hesa stämmor om konserten och båda börjar gråta. Det tar en stund att komma ut ur arenan eftersom alla ska ut samtidigt. När vi väl ska börja gå uppför trapporna så känner jag att någon tar tag i min axel, jag rycker till och vänder mig om. Där står en kvinna med rött hår uppsatt i en hög tofs på huvudet, en svart tröja som det står ”CREW” med vita bokstäver på.

-          Can you please come with me? Frågar kvinnan

-          Ehhh, yeah sure. But what about my friend? Frågar jag säkert helt grammatiskt fel men hon värkar fatta.

-           I’m sorry but she has to stay here, säger hon
Jag vänder mig mot Becca.

-           Gå du, jag kan vänta utanför donken, säger hon och ler.

Jag nickar och följer efter kvinnan. Vi går i motsatt riktning som alla andra, vilket är lite krångligt med det går. Vi går runt scenen och back stage. Jag börjar bli nervös, var ska vi egentligen.

Det känns som om vi går i en evighet, genom alla korridorer och genom dörrar med typ 25 lås. Sen så äntligen så stannar vi vid en dörr. Hon visar sitt paserkort och mannen som står utanför öppnar dörren för oss.  Vi kommer in i ett rum med vita väggar och svarta stolar längs ena väggen och en diskbänk längs den andra. Ovanför stolarna hänger det en bild över Stockholm i mörker och det ligger snö på hustaken. På båda sidorna av rummet finns det en dörr, den vi kom ifrån och en annan. Kvinnan ber mig sätta mig ner på en av stolarna och går sedan igenom dörren som vi inte kom ifrån. Jag sätter mig ner och tar upp mobilen, kollar vad klockan är, 23.12. Måste gå hem snart, annars kommer jag inte komma upp imorgon bitti. Efter en stund så kommer hon ut och bakom henne, jag kan inte tro mina ögon, det är Justin.