08:30:00
Kapitel 7
Efter nästan 12 timmar på flyget så är jag framme i Los Angeles. Det första jag gör när jag kommer av planet och står och väntar på mina väskor är att ta upp min telefon. Jag byter sim kort till ett utländskt och ringer till Justin.
- Hey, where are you? Frågar han.
- I´m waiting for the luggage, säger jag och följer bandet med blicken för att inte missa mina väskor.
- Okay, when you got your baggage so shall you go right insteed of left and there on the end of that hall is it a door and there are me and Alfredo waiting for you.
- Okay, why can we not just use the normal exit? Frågar jag medan jag hämtar en av mina väskor.
- Because of all the paparazzi, säger han.
- Aha okay, I have just got my first bag, it just one more, säger jag.
- Okay, see you in a minute, säger han och vi lägger på.
Jag får stå och vänta på den andra väskan ett ganska långt tag men sen efter en stund så kommer den och jag går åt motsatt håll. Genom korridoren och sen ser jag en dörr, den var inte så liten som jag hade förställt mig, det är ingen liten bak dörr utan en sådan där dörr som öppnas automatiskt. Det pirrar till i kroppen när jag ser Justin och Alfredo. Hur kan en människa vara så snygg?
När han får syn på mig så skiner han upp och skyndar fram till mig.
- God, what I have missed you! Säger han och kramar mig jättehårt.
- I have missed you more, säger jag och släpper mina väskor föra att krama honom.
- Eye, guys get a room! Hör jag att någon ropar.
- Shout up Fredo! Skriker Justin och släpper mig. Han tar min ena väska och vi går fram till Alfredo som står lutad mot en bil. Jag tar i hand och presenterar mig sen hoppar vi in i bilen och kör en ganska bra bit.
- You look fascinated, säger Justin.
- Yeah this is like the biggest city I´ve been in! säger jag
- Yeah it is big, säger han och ler.
- Yeah, this is like 10 Malmö!
- You are so sweet! Säger han och lägger armen runt mina axlar.
Jag lutar mig mot hans axel och tittar ut genom fönstret på de höga byggnaderna som trängs mellan palmerna och alla människor som springer runt.
När vi har åkt i ungefär 45 minuter så stannar bilen och vi kliver ut på den största uppfart jag någonsin har sätt. Justin och Alfredo hjälper mig med mitt bagage.
- Do you want a house tour? Frågar Justin när vi kommit in i hallen.
- Yeah and maby a map… säger jag och jag tror att min haka hänger ner vid mina knän, för mitt hus må vara stort i lilla Malmö, men om man jämför med det här är det som att jämföra en vindruva med en vattenmelon.
- Come on, säger han och tar min hand.
- Jag tar av mig skorna och han visar mig runt, det är enormt.
- What do you want to do? Frågar Justin efter rundturen.
- Actually I just want to sleep. It´s a big time change for me. I have been awake for 25 hours I think, säger jag och känner att jag är trött.
- Haven´t you sleep on the plan? Frågar han som om jag var efterbliven
- No I can´t, I am terrible scared of flying, säger jag och ler generat.
- You are?
- Yes, I hate to take the plan! If it would go a train from Sweden to US I would take it, säger jag och skrattar lite generat.
- This way, säger Justin och leder mig till sov rummet. Den där sängen såg så underbar ut. Jag går fram till sängen och jag tror jag somnar på tre röda sekunder.
När jag vaknar måste det vara morgon. För bredvid mig ligger Justin och solen skiner in genom fönstret. Jag kollar vad klockan är, strax efter 11. Hur mycket var klockan när jag kom hit igår, 12? Då har jag nästan sovit i 24 timmar! Jag vänder mig försiktigt om och lägger min arm runt hans bröstkorg och kysser försiktigt hans nacke.
- Morning beaty! Säger jag.
- So now are you awake, säger han och vänder på sig och tittar mig ögonen. Han för sina händer till min nacke, do you want to have some breakfast?
- You read my mind! Säger jag och skrattar.
- Come on, säger han och går upp ur sängen.
Jag följer efter honom ner till köket. Han dukar fram allt möjligt ur kylen. Mycket amerikanskt.
- Do you don´t like it? Frågar Justin när han får syn på mitt ansiktutryck.
- I don´t know half of the things, säger jag och skrattar, it so much American’s stuff!
- Yeah, we are in America, säger Justin och skrattar han med.
- I know, I´m just not just to it.
- So what do you want? Frågar han och slår ut med armarna mot diskbänken.
- Ehhm, do you have some… what do you call it… yoghurt?
- No, I don’t eat it. But we can go and shop it later today. But I think I am going to make some pancakes; do you want some of that? Frågar han.
- That sounds awesome! Säger jag och ler.
- Good.
Han börjar blanda en massa konstiga grejer i en skål och det tar ett tag för mig att fatta att det är amerikanska pannkakor som han gör. Vi sätter oss vid bordet och han sätter fram en kanna med sirap och börjar hälla på sitt berg med pannkakor.
- I have think about one thing, säger Justin och torkar sig runt munnen med handryggen.
- What? Frågar jag och granskar hans rörelse.
- Us… säger han tyst.
Jag sitter bara tyst och tittar på honom, gör han slut redan?
- I mean, the paparazzi are sort of living outside my window… and they probably would catch a picture of us. I know of own experience that is much nicer to tell the people by yourself, säger han och tittar på mig.
- So you want to tell everybody about us?
- Yeah, it would be nicer that way.
- How?
- Instagram, twitter… säger han och nickar mot sin telefon, it just to write.
- Then do it! Säger jag kort.
Han reser sig upp och går runt bordet och lägger sina armar runt mina axlar.
- You know such a rumors the medias can make, viskar han i mitt öra.
- I know, but I don´t want them to know about me, säger jag och mina ögon fylls med tårar.
- They don´t have to, just that it is someone, säger han och tar min hand.
Vi går upp för trappen och han stannar utanför dörren till toan där det sitter en spegel.
- What are we doing? Frågar jag tittar på honom
- Take a picture, säger han som om det var det självklaraste i världen. Han placerar mig framför spegeln, rättar till sitt hår, are you a strong women?
- It depends… säger jag tveksamt.
- I think you can do it! Säger han och ler, sen placerar han sina armar runt mig och knyter händerna vid min midja. Det känns okej, nu när jag vet att han tror på mig.
Jag höjer mobilen och knäpper ett kort.
- Could I see, säger han och räcker fram handen mot telefonen, thats relly nice!
Jag tittar över hans axel, ganska bra faktiskt. Det syns att vi gillar varandra. Undra var de andra beliberserna kommer att säga.
- I post it! Säger han.
Efter några minuter så går jag in och kollar kommentarerna, redan 2 000 stycken.
Det är ganska många som kommenterade och undra vem det var. Jag små log för mig själv.