storyaboutjustin.blogg.se

 

-          Can please 36576, come to the stage, säger en kvinnlig röst i högtalarna. Jag kollar ner på min lapp, shit det är ju jag. Jag reser mig upp och följer skyltningen till scenen.

-             Hi, whats your name? Frågar en kvinna som sitter längst ut till höger vid jury bordet.

-          Hey, I´m Amanda Lind, säger jag kort.

-          Amanda, where do you come from? Frågar samma kvinna igen.

-          I´m from Sweden!

-          Oh, Sweden! Säger nästan alla i juryn i kör.

-          So what are you going to performe? Frågar en man som sitter bredvid kvinnan längst till höger.

-          I´m going to do a mach up between; modern, ballet, street and jazz, säger jag och ler.

-          Oh wow, impressive, säger mannen, it just to start.

Jag ställer mig på mitten av scenen och musiken sätts på. Det första stycket som kommer är ett stycke ur törnrosa (baletten inte filmen) sen jag gör en del av den sen kommer det ett brusande ljud och jag börjar dansa lite modernt, sen jazz och till sist street. Musiken slutar hatiskt och så fort musiken tystnar så ställer sig tre av de fyra jurymedlemmarna upp.

-          We usually don´t say how good chance you have, but I have to tell you that your chance is really big!

-          Thank you so much, säger jag och slår ihop mina händer och bugar. Sen går jag ut och sätter mig igen. För att vänta på resultatet. Jag går tillbaka till mitt hörn och ringer Justin.

-          Hey babe! Säger han.

-           Hey!

-          Whats going on? Frågar han glatt.

-          I´ve just doing mine audition, säger jag

-          Oh, how did it go?

-          Really good I think, they said that I got a big chance!

-          Oh sweetie, that’s good! Who was the secret guest?

-          I don´t know, he couldn´t be there so they were filming.

Det tar ungefär en och en halv timma till innan juryn kommer ut och ropar upp de 100 personerna som kommer att gå vidare till att eventuellt få skriva på sitt cv att de är professionella dansare och de 10 som ska få följa med den hemliga artisten på hans turné.

-          Okey, we are now going to say those that made it!  Säger en kvinna i svart tröja.

-          This is no numercal, Tomas Ruth, Elisa Coly, Sebastian Jonas, Matthew Urbon, Amanda Lind, och där slutar jag lyssna. Ljudet kommer liksom inte in i örat. Jag ser hur läpparna rör sig, men det kommer inget ljud. Sen kommer ljudet tillbaka och då säger kvinnan i svart tröja.

-          And know to the guys thats going on the tour; Matt Hudson, Kitty Black, Liza Joe, Ylwa Sibill, James Coly, Victor Veson, Rose Collins, Sebastian Jonas, Jackie Andersen and… han tar en paus och blickar ut ötver alla männsikor som står och hoppas på att det sista namnet ska vara de, tillslut säger han, Amanda Lind!

Jag tror att jag ska svimma när jag hör mitt namn, men som tur var så håller benen.

-          Can all the 10 come with us? Frågar en I juryn och viftar åt oss att följa efter. Vi börjar gå tillbaka in till scenen.

-          Okey guys, you are going to get at mail with more information off this but some basic facts is that the tour is in about three months

-          Who is the artist? Frågar en tjej som bryter på en grov amerikansk dialekt.

-           Well, it´s Harry Styles,(Detta utspelar sig som sagt inte i nutid och i denna i historia så har One Direction splitrats och Harry satsar på solo karriär) säger kvinnan som satt längst ut vid jury bordet.

Alla i rummet tappar hakan.När de har sagt det sista av infon så går vi ut till rummet som nu sakta börjas tömmas på folk. Jag går bort till hörnet där jag har lagt mina grejer. Jag samlar ihop dem och går bort mot dörren. Jag tar upp telefonen, 2 missade samtal från Justin. Jag orkar inte ringa, jag berättar det när jag kommer till hotellet.

-          So how did it go? Frågar Justin så fort jag har satt min fot i rummet. Jag ler.

-          I make it! Both, I am going to a special education and am I going on the tour!! Säger jag och mina ögon tåras av glädje tårar.

-          And who is the owner of this tour? Säger han och tittar menande på mig.

-          Harry Styles! Säger jag.

-           Oh thats nice! Säger han och kramar mig.  Jag är inte riktigt säker på om han menar det eller om han bara säger det.

Han slänger ner mig på sängen och landar på mig och kysser mig, intensivt. Jag lägger mina händer på hans nacke och njuter av att ha honom så nära mig.  Hans tunga letar sig försiktigt in i min mun.

Nästa dag så tar vi taxin tillbaka till sationen och hoppar på tåget, den här gången är det ett direkt tåg. Utan byte i Chicago. Vi får en liknade___ som vi fick när vi åkte till New York.

-          What do you want to do when we are back in LA? Frågar han när vi lagt oss på sängen för att vila oss, klockan är bara 6 på morgonen.

-          Hmmm, hard question, säger jag och börjar tänka. Vad kan man göra i Los Angeles?

-          What? Frågar han och tittar konstigt och jag förstår att jag sa det sista högt.

-          Oh, I did it again! Speak Swedish, sorry!

-          It´s okay. What did you say? Frågar han.

-          I don´t even know what you can do in LA? Säger jag igen, fast på engelska.

-          Then I ask you what you like to do? Säger han och ler medan han lägger armen runt min nacke.

-          Hmmm, I like to do normal things. Acutely I can do anything as long as it has nothing to do with heights…, säger jag och skrattar lite lätt.

-          Okey, then I think I know what to do… säger han och flinar mot mig.

Jag ler mot honom och vänder mig så att jag ligger på sidan och lägger min hand på hans bröst.