16:00:00
Kapitel 12
Vi sover länge nästa dag, inte förrän klockan är två går vi upp ur sängen. Vi går ner för trapporna och går in i köket. Jag öppnar kylskåpsdörren och synar det. Det ända som finns är ett paket juice och lite ost. Vi har inte handlat på evigheter.
- I can go to the store, säger jag och börjar gå mot hallen.
- Why you?
- Because it will take a year for you, säger jag och flinar mot honom.
- Okay go you, säger han och kysser mig hastigt
Jag lämnar huset och går ut på gatan, jag kanske åtminstone skulle frågat hur man tar sig till närmsta affär. Men jag chansar och går åt höger. Det visar sig att det inte var helt fel. Jag kan ana en supermarket likande affär. Jag fortsätter mot den och går in. Jag tar en korg och lägger i yoghurt, mjölk, juice, bröd och flingor. Det är helt sjukt hur mycket olika flingor det finns. Säker flera 100 olika sorter! Sen går jag mot kassorna, jag kan inte låta bli att titta på omslaget på alla tidningar som står längs väggen. På en av dem så är det en bild på Justin. ”Justin Bieber’s new girlfriend?” är rubriken. Jag flämtar till. Tänkte inte på det. Dem flesta i den här butiken måste ju känna igen mig. Jag tänker på vad Justin brukar säga. ”They don´t know your story”. Jag andas och betalar innan jag små springer hem. Jag stannar en bit ifrån huset och fiskar upp min mobil. Jag kollar klockan och inser att den är lite över 6 hemma i Sverige men jag måste verkligen kolla om det står om mig på de svenska skvaller tidningar, mamma vet fortfarande inte att jag är tillsammans med Justin. Jag bestämmer mig för att ringa Hanna. Även fast jag vet att hon kommer döda mig. Men hon är ändå den som vaknar tidigast på sommarlovet. Hoppas bara att hon inte har varit på någon fest… Jag för sakta mobilen till örat och sätter mig på trottoarkanten.
- Hanna, säger Hanna hyffsat piggt i andra änden.
- Är du vaken? Frågar jag förvånat.
- Ja, jag ska precis ut och springa, innan jobbet, säger hon glatt.
- Jo du jag har en jätteviktig fråga till dig, säger jag trevande.
- Aha, vadå?
- Jo du vet ju att jag och Justin är ett par… men jag har inte berättat för mamma än… och nu har jag insett att dem Amerikanska skvaller tidningarna har börjat skriva om oss, har de svenska också gjort det?
- Oj? Ehm, aa det skulle jag tro, säger hon och jag kan nästan se framför mig hur den där rynkan mellan ögonbrynen kommer upp. Som den alltid gör när hon är fundersam.
- Okej, då måste jag ringa mamma, men tack för hjälpen.
- Det var så lite. Sköt om dig, säger hon.
- Hej.
- Hej, säger hon och samtalet avslutas med ett klick.
Jag andas ut och slår in vårt hemnummer.
- Hej det är Helene, säger mammas röst och jag känner hur den där ilande smärtan av längtan väcks i magen.
- Hej mamma det är Amanda.
- Men hej gumman hur har du det?
- Jo jag har det jättebra. Men du jag har en jätteviktig grej att säga till dig mamma…
- Jaha, hon låter redan bekymrad.
- Jo det är så att jag har träffat en kille… men den här killen är inte vem som helst… Mamma, jag är i ett förhållande med Justin Bieber, säger jag och det är nästan som om jag måste kippa efter luft, jag är så nervös för hennes svar. Jag är så nära att börja gråta av nervösitet, jag är nästan helt säker på att hon ska be mig att komma hem till Sverige igen.
- Amanda, jag är glad över att du berättar det för mig och att jag inte ska behöva läsa mig till det i ’Hänt extra’. Det var väldigt starkt av dig och du vet att så länge du är lycklig är jag det, men gör inget dumt, säger hon med sin moderliga stämma. Och låt inte den mannen dra in dig i några skandaler som han verkar vara kapabel till att göra.
- Jag lovar, säger jag och ler för mig själv, hej då.
Jag reser mig upp och fortsätter hem mot huset. Jag bestämmer för mig själv att Justin inte behöver få reda på det jag och mamma pratade om. Jag går upp på uppfarten och öppnar dörren och går in i köket för att ställa ifrån mig matkassarna.
- I’m home! Ropar jag medan jag går ut i vardagsrummet.
- Hey, hör jag hur han ropar och jag ser hans rufsiga hår sticka upp bakom soffan. Han vänder sig om och reser sig mot mig. Han läger händerna på mina höfter och knyter sina händer i ryggslutet.
- Are you okay? Frågar han och drar mig långsamt mot sig.
- Yeah just fine, säger jag och lägger mina händer på hans axlar.
- Are you sure?
- Yeah really I am, säger jag och försöker slingra mig ur hans grepp.
- I can see in your eys you are not, säger han och hans grepp om hårdnar.
- It is nothing special.
- So it is something.
- Nothing you have to know, säger jag kort. Kanske nästan lite uppkäftigt.
- Amanda are you on your period or something?
- No I’m not, fnyser jag fram, trust me Justin it is nothing. I’m Fine okay?
- Yeah you just don’t seem to be the same Amanda you were when you leave.
- I had an important talk with my mother if you absolute have to know, säger jag och börjar packa upp maten. Han står tyst ett tag och tittar på mig. Sen kan jag höra hur han går fram till mig. Han ställer sig precis bakom mig, så att jag kan känna värmen från hans kropp. Han lägger sina händer precis under mina höfter och drar de försiktigt upp och fingrar sig in under min tröja.
- What are you doing? Viskar jag.
Han säger ingenting utan fortsätter leta sig upp over min mage. När han har kommit så långt att hans händer är vid min bröstkorg så börjar han att trycka mig mot honom och dra oss bort mot soffan. Han vänder mig om så att jag hamnar med mitt ansikte på hans axel. Han lägger mig ner på soffan och börjar kyssa mina läppar. Jag kysser tillbaka och för mina händer upp i hans hår.
- You are so damn beautiful, mumlar han mellan kyssarna.
- Says mr. Perfect, säger jag. Han skrattar bara.